Vanliga anläggningstekniska problem 

Bakgrund

Att anlägga en hållbar och långlivad våtmark enligt konstens alla regler tenderar att bli dyrt. Anläggningsstöden upplevs ofta som snålt tilltagna. Därför kan det vara frestande att förbilliga våtmarken här och var, som t.ex. undermåliga vallar och regleranordningar.

Tyvärr tenderar snålheten att bedra visheten. I bästa fall växer våtmarken bara igen efter 3-7 år. I värsta fall kan det hela sluta med att hela våtmarken raseras vid extremt högvatten - och våtmarksägaren blir juridiskt och ekonomiskt ansvarig för skadorna på omgivande marker nerströms! För att undvika alla dessa problem, är det extra viktigt med en ordentlig projektering av våtmarken innan den anläggs. Självfallet ska projektörens anvisningar följas till punkt och pricka!

Undermåliga vallar

Tre vanliga vallproblem

Många vallar är dessvärre underdimensionerade med allt för branta kanter. Ett annat problem är att vallmaterialet lagts direkt på olämpligt mark, utan att underlaget grundas ordentligt. Ett tredje problem är att olämpliga vallmaterial används i vallen. 

Vart och ett av dessa vanligt förekommande fel kan i värsta fall leda till att hela våtmarken raseras vid högvatten. Våtmarksägaren är juridisk och ekonomisk ansvarig för alla skador som uppkommer i samband med en raserad våtmark.

Släntlutning

Ur hållbarhetssynpunkt bör vallen inte ha en brantare släntlutning än ca 1:3. Är släntlutningen brantare, tenderar vallen att raseras vid högvatten, speciellt om vallen består av något olämpligt material. Ur skötselsynpunkt så väl som ur biologisk mångfald, får vallen gärna ha en släntlutning på 1:5-1:7 (men då går det åt mycket jordmassor till vallen). 

Krönbredd

Vallkrönets bredd bör vara minst 4 meter, så att vallen blir körbar med traktor och vagn. Då erhålls också en viss packning av vallen, vilket försvårar läckage genom de sprickor, rotkanaler, sorkgångar etc. som finns i vallen. Genom s.k. inre erosion förstoras sprickorna, rotkanalerna, sorkgångarna etc. och läckaget blir större och större. Tillslut kan läckaget bli så stort att vallen raseras.

Fribord

Vallkrönets höjd över den högsta fria vattenytan, fribordet, bör vara ca 50-70 centimeter för att förhindra erosion och översköljning genom vågskvalp. Ju större areal fri vattenyta på våtmarken, ju större vågor kan bildas vid blåst och ju högre bör fribordet vara. När väl vallen har fått ett bra vegetationstäcke, försvåras erosionen från vågskvalpet. 

Grunden

Vallen kan sjunka

Ett problem är att underlaget inte grundas ordentligt. Många vallar läggs direkt på porös jord med dålig bärighet, tex. mulljordar med kanske 5-10 meter mäktighet. Resultatet blir att vallen sjunker sakta år från år på grund av sin egen tyngd. Så om fribordet från början var ca 60 centimeter, kan det efter 10 år ha sjunkit till 20-30 centimeter. 

Detta leder till att vattnet skvalpar över vallen under blåsiga dagar. På vissa ställen kan t.o.m. vallkrönet försvinna under vattenytan vid högvatten. Då rinner vattnet över vallkrönet och vallen eroderas bort. I värsta fall rämnar vallen vid högvatten och hela våtmarken raseras. 

Inre erosion

Ett annat problem som uppkommer om inte vallen grundas ordentligt är att vattnet läcker ut från våtmarken genom maskgångar, rotkanaler och sprickor i grunden, Genom s.k. inre erosion blir maskgångarna, rotkanalerna och sprickorna större och större. Då blir också läckaget genom grunden värre och värre. I värsta fall rämnar hela vallen.

Det enda sättet att förhindra dessa båda problem är att vid anläggning av vallen först gräva bort det porösa underlaget ända ner till ett fast (och tätt) jordlager, för att sedan fylla på med lämpligt vallmaterial och packa det väl. Då försvåras också läckaget under själva vallen. 

Packa vallen hårt

Överhuvudtaget ska vallen kontinuerligt packas hårt och riktigt tätt under hela uppbyggnaden, för att försvåra läckage genom vallen. Packningsmetoden påminner mycket om hur en ensilagelimpa ska packas på en plansilo!

Vallmaterialet

Ett tredje problem är själva vallmaterialet. Av ekonomiska skäl vill markägaren ta vallmaterialet ifrån platsen för våtmarken, ty långväga transport av lämpligt vallmaterial blir dyrt! 

Olämpliga materialval

Tyvärr är långt ifrån alla jordmaterial lämpliga att ha i vallen. Grus, sand, finmo, mjäla och organisk material är direkt olämpliga material att ha i vallen. Grus, sand och organiskt material är alldeles för vattengenomsläppliga och håller därför inte tätt. Finmo, mjäla och organisk material har alldeles för dålig stabilitet för vallar då de gärna flyter ut. 

Bra materialval

De vattenogenomsläppliga material som återstår är således främst morän och lera, där morän med 15 - 40 % finmaterial är klart bäst.

Tätkärna och stödfyllning

Saknas lämpligt material för vallen i tillräckliga mängder på platsen, kan vallens kärna bestå av en s.k. tätkärna av bra material med släntlutning 1:1,5-1:2 och toppbredd av minst 1 meter. Tätkärnan omges sedan av stödfyllnad, t.ex. grus. 

Ett dyrt alternativ är annars att lägga in en betylgummiduk i vallen och i övrigt endast ha stödfyllnad i form av grus.

Underhåll

Slutligen måste alla vallar hållas helt fria från träd och buskar (gärna genom årlig slåtter). Deras rötter tränger ner i vallen och skapar stora s.k. rotgångar. Vattnet läcker genom vallen just via rotgångar, maskgångar och sprickor, som då förstoras genom s.k. inre erosion. Större rotgångar, maskgångar och sprickor leder till större läckage och till slut kan hela vallen rämna. 

Om vallen görs körbar, packas dessa rotgångar, maskgångar och sprickor till i samband med överfarter.

Undermålig nivåreglering

 

Det slarvas med nivåregleringen

Peter Feuerbachs uppmärksammade undersökning om igenväxning av anlagda våtmarker, visar bl.a. att det ofta slarvas med regleringar av vattenståndsnivåer. 

Ibland saknas regleranordningar som munk, stigrör eller överfallsvärn helt och hållet. Ibland är regleranordningarna så undermåligt gjorda att de inte fungerar tillfredsställande efter några år (även om de fungerade tillfredsställande från början). Det kan också vara så att våtmarksägaren helt enkelt struntar i att reglera vattennivåerna i våtmarken. 

Igenväxning hotar

Om vattenståndet inte tillåts varieras tillräckligt i våtmarken, blir resultatet ovillkorligen en total igenväxning av våtmarken inom 3-7 år. Vattenståndet i våtmarken bör årligen variera med 50-100 centimeter för att förhindra igenväxning.

Avsaknad av reglering

Ett exempel på ofta förekommande bristfällig regleranordning är överfallsvärn av stenar och jord där vattnet letar sig igenom sprickor och skapar erosion. Efter några år är värnet helt värdelöst och igenväxning följer lika säkert som amen i kyrkan! Ett stigrör, en munk eller ett gjutet överfallsvärn blir förstås betydligt dyrare men håller i många år. Dessutom är det lätt att reglera vattennivån med en bra regleranordning. Kvalitet lönar sig i längden - precis som vanligt!

Betongmunk

Ett annat ofta förekommande problem är undermåliga munkar och stigrör av betong. För att dessa ska fungera, krävs en väl fungerande gummitätning mellan betongrören. Efter några år tenderar många munkar och stigrör i betong att få sättningar på grund av markrörelser (främst tjäle). Därmed fungerar inte gummitätningarna som de ska utan vattnet läcker in mellan betongringarna. Då fungerar heller inte nivåregleringen och igenväxning följer lika säkert som amen i kyrkan! 

Använd plastmunkar

Ett stigrör eller en munk i plast får inte dessa problem med sättningar. Dessutom håller de i många år! Kvalitet lönar sig i längden - precis som vanligt!

Reglerplankor

Ett tredje ofta förekommande problem är läckage mellan reglerplankorna i stigröret eller i överfallsvärnet. Trä sväller i vatten och krymper i torka. Plankorna var kanske täta och uppsvällda när de togs bort från stigröret eller överfallsvärnet. Sedan har de torkat i solen under några månader och följaktligen krympt. När de sedan ska sättas tillbaks på värnet/stigröret, kan det bli svårt att få det helt tätt mellan reglerplankorna samt mellan reglerplankorna och u-balkarna. 

Lösningen är att förvara reglerplankorna i vatten när de inte behövs (t.ex. i en vattenfylld tunna). En variant kan vara en tätande gummiduk som trycks mot plankorna och u-balkarna. Gummiduken minimerar läckaget mellan reglerplankorna.

Erosionsskydd

Ett fjärde problem är att det ofta slarvas med erosionsskyddet vid utloppen. I vad mån erosionsskydd över huvud taget finns, är de ofta alltför snålt tilltagna. Den höga farten på vattnet vid utloppet gör att erosionen blir så stor att vallen sakta men säkert eroderas bort på utloppssidan. Vill det sig riktigt illa, hotas hela regleringsanordningen av underminering. Därmed hotas också hela våtmarken. Enbart ett vegetationstäcke räcker inte här.

Flödeskapacitet

Ett femte problem är att både regleranordningens och breddavloppets flödeskapacitet är otillräcklig. Detta gäller speciellt om våtmarken skapas genom uppdämning av ett dike eller en kanal. 

En beräkning av flödeskraven...

Flödeskraven på både regleranordning och breddavlopp är helt enkelt en funktion av traktens medelavrinning (l/s*km2), avrinningsområdets storlek, avrinningsområdets hydrologiska egenskaper, samt hur högt vattnet tillåts stiga i våtmarken vid ett givet vattenflöde. 

...kan bara göras i en riktig projektering

I en riktig projektering ingår givetvis en gedigen dimensionering av både regleranordningen och breddavlopp, så att inga skador uppkommer på omgivande mark vid extremt högvatten. Dessutom kan erforderliga vattenståndsnivåer lätt hållas för att förhindra igenväxning.

 

För att gå tillbaka till våtmarkssidan kan du klicka här! För att gå tillbaks till våtmarksprojekteringen kan du klicka här! För att gå tillbaks till våtmarksprocessen kan du klicka här! Gå tillbaks till startsidan!